Bakgrund
Egentligen ville Liseberg köpa attraktionen The Whip, men när den inte var tillgänglig föll valet på en radiobilbana. Avtal slöts med den danske direktören Alfred Neble som svarade för driften av Radiobilarna fram till sin död i början av 1930-talet.
”På tal om bilsensationer så har på backen intill Lustiga huset installerats något som heter Radiobilarna. Där går det an för dem som äro roade att köra bil huller om buller och hur man vill. Kollisionernas stötar lindras av gummiskydd och ett kontaktnät i taket svarar för att maskinerna aldrig får stopp”, skrev Göteborgs-Posten några veckor innan premiären 1927.
Premiären
Radiobilarna hade premiär klockan sju på kvällen den 12 maj 1927. Attraktionen blev en omedelbar succé.
”Det stod genast klart att berg- och dalbanan fått en farlig konkurrent i radiobilen, som logerar mitt emot. Runt denna var det konstant kö, och det är svårt att avgöra vilka som hade roligast, de som sågo på eller de som prövade den fartfyllda färden”, skev en tidning dagen efter premiären.
Placering i parken
Efter Alfred Nebles död köpte Liseberg Radiobilarna för 5 000 kr. Attraktionen blev kvar intill Bergbanan och Lustiga huset i sex år men inför säsongen 1933 flyttades den för att ge plats åt den nya Ljudfilmen och Lilla friluftsscenen. Radiobilarnas nya hem blev på gården framför Cabarethallen.
Cabarethallen revs och gav plats åt Super 8 1966, som i sin tur ersattes av LisebergsLoopen 1980. Men Radiobilarna, de stod kvar på samma plats under alla år. Först hösten 1987 var det dags för nästa flytt, den gången för att ge plats åt 1988 års stora nyhet Storgatan. Radiobilarna hamnade i Å andra sidan öster om Mölndalsån och där blev attraktionen kvar till säsongen 1998 då Polketten och Radiobilarna bytte plats. Sedan dess återfinns attraktionen i parkens centrala delar.
Kuriosa
- Att låta barn köra Radiobilarna var ingen självklarhet förr. I slutet av juli 1955 intervjuade Göteborgs-Tidningen vaktmästaren Paul Gutmanowitz som berättade att "folk kör ganska hyfsat men de borde lära sig att inte sätta barnen vid ratten. Det säger väl sunt förnuft att man inte bör göra."
- Att krocka med bilarna var inte heller en självklarhet. "Kör varsamt, undvik kollisioner" gick att läsa på en skylt så sent som 1960.
Milstolpar
1927: Radiobilarna har premiär den 12 maj och gör stor succé.
1933: Flytt från Södra området till platsen framför Cabarethallen. I samband med flytten byggs attraktionen om till en åttkantig byggnad vars tak pryds med resternas av Flygkarusellen.
1937: Bilarna som hängt med de senaste tio åren anses vara omoderna. Tolv nya bilar köps av Bröderna Steffensen i Köpenhamn.
1950: Återigen dags för en ny uppsättning bilar, som enligt uppgift kostar lika mycket som en vanlig bil av mindre modell. Till en början förhindras import från den engelska firma Lang Wheels, eftersom både Valutakontoret och Statens Handelskommission avslår Lisebergs begäran om valuta. Det hela slutar med att Lang Wheels godkänner att Liseberg tillverkar de 24 bilarna i Sverige efter firmans ritningar. I samma veva byggs banan om och utvidgas. De gamla bilarna säljs till högstbjudande.
1956: Radiobilbanan får en mast på taket, designad av Knut Irwe, konstnären som målade Bergbanan samma år. Efter säsongen målas attraktionen om för att göra den mer tilltalande.
1961: För tredje gången är det dags att byta bilar och ännu en gång byggs banan om. 25 splitter nya, färggranna, bekväma och säkrare vrålåk köps från den tyska firman Gebrüder IHLE. Bilarna körs omkring i en spegelsmyckad åkhall som är större än tidigare. Tidigare fanns en "reparationsskrubb" mitt i banan, men den tas nu bort.
1970: Banan är sliten och måste ständigt repareras. Dessutom är det återigen dags att köpa nya bilar. Sagt och gjort, banan rivs och efter ritningar av Tivolis designer Simon Henningsen byggs en ny. Banan är nu 600 kvadratmeter stor, vilket är en fördubbling mot föregående år. Pelarfri dessutom, till skillnad från den gamla banan. Att krocka med pelarna var annars ett stort nöje. Byggnaden förses med takfönster, vilket ger en betydligt ljusare miljö än tidigare. 40 nya bilar köps in. Vrålåk, med fyra strålkastare fram och en ljusramp baktill. De är dessutom utrustade med bälte. Bygget går på runt en miljon kronor.
1988: Den 18 år gamla radiobilbanan rivs i samband med bygget av Storgatan. En ny bana köps som placeras Å andra sidan, där Cinema 180° fanns tidigare.
1997: Återigen dags för nya bilar, i form av Volvobilar av äldre modell.
1998: Radiobilarna och Polketten byter plats.
2010: Nytt bilbyte, det sjunde i ordningen sedan starten 1927. Den här gången är bilarna målade som polisbilar eller prydda med olika radiostationers logotyp.
Bilder
Foto: Okänd, Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet.
Våren 1941, bilarna ses över. Under vintern förvarades de i Cabarethallen.