Stora Scenen

Musikpaviljongen

Foto: Konstljus-Atelieren.

Under Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 kallades scenen öster om Spegeldammen för Musikpaviljongen. Sett i backspegeln, och vid en jämförelse med hur stor scenen kom att bli, var Musikpaviljongen liten. På den tiden ansågs den dock vara väl tilltagen, vilket följande rader ur Lisebergs jubileumsbok Boken om Liseberg från 1947 bekräftar: "vid dammens andra kortsida är en stor musikpaviljong uppförd, i vilken Göteborgs symfoniorkester och olika regementens musikkårer komma att konsertera middag och afton." Musikpaviljongen påminde om en snäcka, vilket gjorde att den kallades för Musiksnäckan. Vid sidan om scenen fanns master för lindansare.

Den första förändringen gjordes våren 1924 då podiet höjdes. 400 kronor gick det ingreppet på. Samma år byggdes en ställning för fyrverkerier bakom scenen, vilken användes flitigt många år framöver. 1927 bytte Musikpaviljongen namn till Friluftsscenen. Snäckan var ett minne blott och scenen kunde nu ta emot allt större artistuppträdanden.

Akrobatik av olika slag, från lindansare till svajmastartister, var under flera decennier den dominerande underhållningsformen vid Friluftsscenen. För att kunna erbjuda publiken detta utrustades scenen med en så kallad artistgalge inför säsongen 1928. Samtidigt monterades nya master av järn. 1929 fortsatte byggandet och nya lindansarmaster sattes upp. Vad som var fel med 1928 års master förtäljer inte historien.

Friluftsscenen

Foto: Okänd, Lisebergs bildarkiv.

1927 bytte Musikpaviljongen namn till Friluftsscenen. Snäckan var ett minne blott och scenen kunde nu ta emot allt större artistuppträdanden.

Akrobatik av olika slag, från lindansare till svajmastartister, var under flera decennier den dominerande underhållningsformen vid Friluftsscenen. För att kunna erbjuda publiken dessa våghalsar utrustades scenen med en så kallad artistgalge inför säsongen 1928. Samtidigt monterades nya master av järn.

Stora Friluftsscenen

1933 hade Lilla Friluftsscenen premiär. Det var en scen som låg i södra gården från 1933 till 1954. Lilla Friluftsscenen användes för mindre akrobatuppträdanden och var ett komplement till Friluftsscenen, som i och med den nya scenen nu kallades Stora Friluftsscenen.

Inför säsongen 1938 behövde scenen byggas om på nytt. ”Hänsyn ska tas till önskemålet att genom olika sceniska belysningsarrangemang, färgspel etc, kunna bereda ögonfägnad åt publiken även under tiden mellan föreställningarna” står det i Lisebergs interna handlingar. Till premiären 1939 presenteras den nya scenen. Bygget skedde i grevens tid, för efter andra världskrigets utbrott hösten 1939 dröjde det många år innan Liseberg tilläts genomföra några större byggnationer.

Trots kriget fick man lov att förändra scenen så att den kunde ta emot Jean Houckes cirkus sommaren 1940. Det var då scenen fick den runda form som den hade många år framöver, detta för att cirkusens ädla arabhingstar skulle kunna springa i cirklar i manegen. För att få upp hästarna på scenen byggdes en speciell hästramp.

Efter den efterlängtade världsfreden 1945 flyttades plattformen för fyrverkerier (den som funnits bakom scenen sedan 1924) till en plats ovanför Lisebergs huvudkontor. Syftet med flytten var för att skapa mer plats kring Stora Friluftsscenen. Dessutom minskades brandrisken. Oklart hur länge man brände av fyrverkerier bakom kontoret, för några år senare var plattformen tillbaka bakom scenen. Ett år senare, 1946, fanns planer på att flytta scenen åtta meter närmare Mölndalsån, för att få större publikutrymme. Oklart om planen genomfördes.

Hösten 1954 revs Lilla Friluftsscenen och därmed togs ordet "Stora" bort och scenen kallades nu enbart Friluftsscenen. Av gammal vana levde dock ”Stora” med länge. Friluftsscenen var vid det här laget sliten (minns att den byggdes om senast 1939). Både scenbyggnaden och de angränsande planken var angripna av stark röta. Det är dock oklart om scenen faktiskt byggdes om vid detta tillfälle, för i början av 1956 beslutades, i väntan på en slutlig lösning, att en tillfällig ”framscen” skulle byggas. Vad som däremot är glasklart är att Friluftsscenen byter namn till Stora Scenen 1960!

Foto: Okänd, Lisebergs bildarkiv.

De första stora förändringarna på 1960-talet skedde efter den klassiska konserten med Sammy Davis Jr. 1967. Två behov blev tydliga efter publikfesten i ösregn: regnskydd över scenen och större publik yta framför scenen. Det sistnämnda löstes genom att täcka över en del av Spegeldammen och på det nyvunna området byggdes en permanent parkett med plats för 800 åskådare. Att bygga om scenen och få dit ett tak fick man, av ekonomiska skäl, avvakta med. Först 1975 blev taket verklighet.

1979 planerde man att riva scenen och bygga en ny i Södra området, i samband med att Liseberg fick tillbaka det utlånade området efter bygget av nya motorvägen E6. På 1980-talet fortsatte rivningsplanerna, denna gång för att bygga nytt i Jakobsdal. Tanken var att placera Wärdshuset på Stora Scenens gamla plats.

Till slut revs scenen, men det kom att dröja till hösten 1998. Någon flytt blev dock aldrig verklighet, för till säsongen 1999 presenterades den sprillans nya Stora Scenen - på samma plats där den alltid funnits. Den nya och betydligt större scenen innebar ett lyft för såväl artister och musiker som för Lisebergs personal. Med en ny ljud- och ljusanläggning samt storbildsskärm bjöds publiken på en kvalitet som Liseberg tidigare saknat. Cirka 20 miljoner kronor kostade den nya scenen, som förutom bättre teknik även innebar större publikkapacitet eftersom scenen flyttades 14 meter närmare Mölndalsån. Sonya Hedenbratt, en av Lisebergshistoriens största profiler, fick äran att klippa invigningsbandet.

Bortsett från teknisk och logistisk utveckling sedan 1900-talets sista år är Stora Scenen i stort sett den samma än idag. 21 år har gått sedan det sista stora ingreppet. Återstår att se hur sagan om den anrika scenen fortsätter.

Tre klassiker

Stålfarfar 1951

Den 8 juli gästades Liseberg av spänstfenomenet Gustaf Håkansson, mer känd som Stålfarfar. Håkansson blev rikskändis när han vid 66-års ålder cyklade, och vann, Sverigeloppet som gick mellan Haparanda och Ystad. Utom tävlan dessutom, eftersom åldersgränsen gick vid 40 år. 37 000 människor besökte Liseberg denna dag. Framför Stora Friluftsscenen var det fullsatt när Håkansson visade upp sin cykel och berättade om den spännande färden genom Sverige.

Sammy Davis Jr 1967

Den 25 maj uppträdde Sammy Davis Jr. och hans 24-mansorkester på Stora Scenen. 100 000 kronor kostade det att få hit den legendariske sångaren, den dyraste bokningen så långt i Lisebergshistorien. Kostnaden finansierades delvis genom att entréavgiften höjdes till 10 kronor denna kväll.

Inför galakvällen byggdes Spegeldammen om till en gigantisk parkett med plats för cirka 3 000 sittplatser. Det ösregnade hela kvällen och överallt såg man uppfällda paraplyer. Men trots det miserabla vädret bjöds publiken på en artistiskt fulländad kväll med Sammy Davis i toppform. En oförglömlig kväll för de som var på plats.

Svenska herrlandslaget i fotboll firas efter VM-bronset 1994.

Foto: Bo Håkansson, Göteborgs stadsmuseum/Hjörnearkivet.

Bronshjältarna 1994

1994 års höjdpunkt var mottagandet av svenska landslaget den 18 juli efter hemkomsten från Fotbolls-VM i USA. 54 000 människor besökte parken denna dag och framför Stora Scenen var stämningen på topp.

Spelarna färdades i öppen spårvagn från Nya Ullevi till Liseberg och under tiden underhöll Lill-Babs publiken från scenen. På grund av att spårvagnen förflyttade sig med en snigels hastighet (det var tjockt med folk på stan denna kväll), hann Lill-Babs sånär bränna av hela sin repertoar. Till slut kom spelarna fram och jublet visste inga gränser när Thomas Ravelli, Kennet Andersson och de andra kom in på scenen.

Stjärnkavalkad

Tusentals artister har uppträtt på Stora scenen genom åren, allt från superstjärnor till okända förmågor. Här följer ett axplock av de största artisterna.

Olyckor

11 september 1936

Vid åttatiden på kvällen skulle lindansargruppen Wallendas uppträda framför Stora Friluftsscenen. När gruppledaren Willy Wallenda cyklade ut på linan tappade han plötsligt balansen. Han missade skyddsnätet och föll handlöst 16 meter mot marken. Wallenda fördes till sjukhus men hans liv gick inte att rädda. Han begravdes senare på Kvibergs kyrkogård.

1 september 1937

Tillsammans med några kollegor reste en målare en så kallade svajmast som balanskonstnären Alberty skulle använda vid sitt uppträdande samma kväll. Artisten själv och en handfull arbetare befann sig på en tolv meter hög byggnadsställning då en häftig vindstöt satte masten i gungning. Den for in över ställningen och sopade med sig målaren och en byggarbetare som båda föll mot marken. Målaren, som fick skallskador, avled senare på Sahlgrenska. För byggarbetaren gick det bättre, han klarade sig med en bruten arm.

1 augusti 1938

Ett olyckstillbud, som dessbättre slutade väl inträffade i samband med artisttruppen 3 Zemibangos premiär. En av artisterna förlorade greppet om en trapets och föll genom skyddsnätet, som dock bromsade upp farten så att han inte skadades i fallet.

1 september 1944

Olyckan inträffade vid 19-tiden. Tyskorna Edith Marie Busch (22 år) och Ruth Hempel (18 år), båda lindansare i Renztruppen, höll som bäst på att repetera. Plötsligt tappade Busch balansen och föll från 15 meters höjd ner mot scengolvet. Även Hempel var nära att falla men lyckades i sista stund hålla sig kvar. Busch fördes till sjukhus där hon avled. Polisutredningen visade att utrustningen som Renztruppen använde var bristfällig. Edith Marie Busch begravdes i Göteborg en vecka senare.